Hej allihopa!

Denna veckan jobbade vi bara två dagar eftersom man i Vietnam firar södra Vietnams självständighetsdag. Som jag berättade i förra inlägget blev jag medbjuden att åka med miss lams syster Phuong till deras "home town" över lovet.

Vi påbörjade resan hem till Xuan loc, dong nai, igår vid 12.30. En resa som jag definitivt kommer komma ihåg. I stekande sol påbörjade vi den 5 h långa resan (som egentligen tar 3 h) med alla de människor som också bestämt sig för att åka hem över lovet. Vi var tvungna att ta 4 olika bussar för att komma hela vägen, 4 bussar utan ac... Det är faktiskt rätt komiskt hur man efter en stund helt enkelt struntar i att man svettas så mycket att det skulle gå att vrida ur tröjan och fylla ett handfat och bara lever med det.
Bussturerna här i Vietnam är lite olikt från Sverige, såklart. När man tycker att bussen är full går det alltid att trycka in 10 personer till. När man tycker att bussen nu faktiskt är mer än överfull går det fortfarande att trycka in 10 personer till. När det sedan inte GÅR att ha fler personer på bussen går det fortfarande att trycka in 5 till... Det är helt sjukt, har aldrig i hela mitt liv suttit i en sådan fullpackad buss där folk står på varandra och det går inte ens att stänga dörrarna utan man får köra med dom öppna medan det hänger folk utanför. Vi hade väldigt tur som fick sittplatser då många av personerna på den fullproppade bussen fick stå upp i 2.5 h...
Det mest komiska på hela resan var när en dam steg på den fullpackade bussen. Vi satt längst bak, redan två för många på de 5 sätena som fanns, men det stoppade inte henne. Hon skulle definitivt ha en sittplats. Vi alla försökte trycka ihop oss ännu mer för att iaf försöka göra en liten plats till henne. Som svensk och lite försiktig tänkte väl jag att hon skulle bli glad och sätta sig på den platsen som fanns, men icke. Hon skulle självklart trycka ner hela sin rumpa, vilken faktiskt inte var så himla liten, och sätta sig tillrätta. Detta resulterade i att vi andra fick sitta på sidan för att ta så lite plats som möjligt medan hon satt på ett helt eget säte, lutade sig tillbaka och somnade... Att hon sedan hade mage att gnälla över att hon inte fick plats och att det var varmt var lite irriterande, men de flesta av oss bara skrattade.

Väl framme vid deras lilla hus, med massa mangoträd runtom, kändes det som hemma. Det är inte stort men gud så mysigt! Mamman hade lagat god vietnamesisk mat som vi åt på golvet, vilket de alltid gör, för att sedan äta massa olika kakor, mums! Vid 21.30 däckade vi i sängen, vi skulle vara tvungna att gå upp tidigt dagen efter för att gå på bröllop!

På morgonen idag åkte vi iväg med familjen vid 06.30 för att äta frukost. Frukosten i vietnamesisk familj är väldigt annorlunda eftersom de äter soppa med nudlar och kött. Man åker iväg till ett annat hus där man sitter och äter med en massa andra personer vilket är väldigt mysigt! Efter frukosten gick vi en runda och Phuong visade mig sin "by", vart hon hade gått i skolan och liknande. När vi kom hem gick vi till de olika mangoträden och plockade färsk mango, med en lång lång pinne, som vi sedan satt och åt i strålande sol och fågelkvitter. Helt underbart!

Vid kl 11 var det dags för bröllop. Herregud vilket bröllop! Det är bord överallt, människor överallt, massvis med mat och öl, de sjunger kareoke då det står härliga till och alla skrattar och har kul. Vi åt 5 olika vietnamesiska rätter, väldigt gott! Vi var så mätta att vi nästan rullade hem efteråt. Självklart blev det lite uppståndelse när jag kom. Kan inte påstå att det är fult att glo här, för herre vad folk glodde på mig. Stirrar så mycket att nästan ögonen ploppade ut. Men efter ett tag börjar alla prata, på vietnamesiska dock, men vad gör väl det, trevligt ändå! Alla ville skåla, ta bilder, sjunga sånger till mig, ta på mitt hår, ja allt möjligt. Det var häftigt att ha varit på ett äkta vietnamesiskt bröllop! Imon vankas det ännu ett bröllop, vi får väl se om det slår detta!

Eftersom jag bloggar från mobilen blir det tyvärr inga bilder nu men lovat att lägga massvis med bilder när jag kommer tillbaka till Ho Chi Minh igen!

Puss&kram