Sjukhuset LTK
Hej allihopa!
Dagarna bara rullar på, det känns som att jag snart kommer sitta på flyget hem till Sverige. Nu har jag börjat komma in i alla rutiner och har lärt mig hur alla maskiner fungerar. Det har varit lite svårt att arbeta självständigt då det inte finne en enda patient som pratar engelska och deras behandlingar står på vietnamesiska. Men nu har jag lärt mig de viktigaste orden och vad de olika behandlingarna heter och kan därför behandla patienterna själv. Idag var det många av patienterna som berömde mig och sa att jag såg ut att ha jobbat där länge och var väldigt duktig, klapp på huvudet för mig!
Ibland kommer läkare in, som har opererat länge och har ont i ryggen, för att få någon sorts behandling. Idag var det en liten kinesisk man (läkare) som skulle ha traktion. Efter att han hade fått sin behandling tyckte han att jag hade varit du duktig (duktig... hur svårt är det att spänna fast honom och trycka på en knapp..) att jag förtjänade en klapp på rumpan. Jo man tackar! Blir alltid lika förvånad när sådant händer och måste andas några gånger extra och tänka på att jag befinner mig i en helt annan kultur.. Men ändå inte riktigt okej..
Det jobbar en ung fysioterapeut på neuro, dr Vu. En väldigt trevlig kille som tog examen för 6 år sedan. Han är en av de få som kan prata engelska vilket gör att man dras till honom, lite för mycket kanske... Vi har haft väldigt trevligt de gångerna han har kommit in på min avdelning för att prata om allt möjligt. "Skönt att hitta någon man kan prata med, som är trevligt, och som man kan vara kompis med". Jo men visst, man hade ju kunnat hoppats att det var så enkelt. I måndags satt vi en grupp och pratade om allt möjligt och så frågade han om helgen, vad vi alla skulle hitta på. Ingen speciellt, förutom att åka till poolen, svarade jag. Han frågade då om vi alla var sugna på att hitta på något vilket jag tyckte lät roligt. MEN så enkelt var det inte.. När jag kom till sjukhuset idag så frågade studenterna som är på avdelningen vad jag skulle göra i helgen, dom fnissade så mycket att de knappt fick fram orden. Jag sa att jag inte visste riktigt, att jag fick se. Jasså, vi som trodde att du skulle på dejt med Dr vu. WHAT?! Då hade han fattat det som att han och jag skulle hitta på något i helgen, bara han och jag!? Om jag får välja så tackar jag nog nej... Får se hur jag ska lyckas dra mig ut det här... Håll tummarna åt mig!!!
Här nere kommer lite bilder från sjukhuseet/rehabcentret som jag arbetar på, enjoy!
Puss&Kram
Behandlingsrummet. Det finns så att vi kan behandla 9 patienter samtidit om de ska ha olika typer av behandling.
Detta är Miss Lam, min "handledare". Hon är så himla gullig och tar så bra hand om mig!
Sudenterna som var på avdelningen första veckan. Kan knappt prata någon engelska alls men är ändå väldigt gulliga.
Den ena studenten ville gärna ta kort med mig. Precis innan kortet skulle tas tyckte han att barnet skulle vara med också, så vi såg ut som en familj.. Haha. Han är väldigt rolig!
Nästan varje dag bjuds det på någon frukt, bara för att jag ska få äta så många olika vietnamesiska frukter som möjligt. Denna dagen serverades något som liknade och som smakade som litch men det var det inte. Kommer dock inte ihåg namnet.
Jag och den svenska tjejen Hanna, som jobbat på daycare på sjukhuset, lagar matlådor varje dag eftersom man lätt tröttnar på att äta enbart nudlar och saknar den svenska maten! Så varför inte en pastasallad :D Många vietnameser som kolla konstigt på oss och undrar vart vi har riset..
Dags för en nap! Här i vietnam har man alltid minst 2 h lunch så att man kan äta snabbt för att sedan vila. Väldigt skönt när det är varmt ute och jag jobbar på en avdelning med aircondition ;)
